Makroekonomi – vad är det och hur fungerar det?

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar.

Makroekonomi är en fundamental komponent i den ekonomiska analysen och dess faktorer har stor påverkan på samhället i sin helhet, såväl nationellt som globalt.

I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i makroekonomi. Vad är makroekonomi och vad skiljer den åt från mikroekonomi? Vilka är de viktigaste makroekonomiska faktorerna? Och vem tar egentligen makroekonomiska beslut? Slutligen kommer vi att gå in på hur en makroekonom arbetar samt var och hur man kan studera makroekonomi.

Vad är makroekonomi?

Makroekonomi är ett begrepp inom nationalekonomi och syftar på samhällsekonomin som helhet. Konjunktur, BNP, arbetsmarknad, ekonomisk tillväxt, inflation, valutakurser, nationalräkenskaper och styrränta är faktorer som tas i beaktning i makroekonomiska analyser. 

Genom att analysera dessa makroekonomiska faktorer och förstå sambandet mellan dem kan vi också förstå den ekonomiska utvecklingen såväl nationellt som på global nivå.

Slutsatser som dras till följd av dessa makroekonomiska analyser ligger sedan till grund för viktiga beslut som tas för att styra samhällsekonomin i den riktning man önskar. Detta görs exempelvis genom att reglera räntor. Detta är saker som i sin tur påverkar alla delar av ekonomin för vanligt folk, och riskviljan på börsen präglas av räntenivån.

Vad är skillnaden mellan makroekonomi och mikroekonomi?

Makroekonomi fokuserar alltså på ekonomin i helhet, medan mikroekonomi istället studerar enskilda aktörer så som konsumenter och företag. Mikroekonomi handlar i grund och botten om varor och tjänster och utbud och efterfrågan, medan makroekonomi tar ett helhetsgrepp på ekonomin med allt vad det innebär. 

Makro- och mikroekonomi är nära besläktade och två viktiga delar inom nationalekonomi, men fokuserar alltså på olika faktorer.

De 3 viktigaste makroekonomiska faktorerna

Makroekonomiska studier fokuserar huvudsakligen på tre faktorer: BNP, sysselsättning och inflation. 

BNP

Bruttonationalprodukt (BNP) mäter ett lands totala ekonomiska aktivitet under en särskild tidsperiod, vanligtvis ett år. Den totala ekonomiska aktiviteten utgörs av företags och konsumenters konsumtion av varor och tjänster, investeringar samt export minus import. När man beräknar ett lands BNP räknas såväl privata som offentliga utgifter och resultat in. 

Det makroekonomiska målet är hög BNP och hög tillväxt.

Sysselsättning

När det kommer till arbetsmarknad så fokuserar den makroekonomiska analysen på arbetslöshet, det vill säga det antal av arbetsföra människor i ett land som faktiskt har ett arbete. 

Arbetslösheten tenderar att vara låg när BNP är hög och vice versa. Detta samband beror främst på att hög produktion av varor och tjänster skapar fler arbetstillfällen.

Det makroekonomiska målet är låg arbetslöshet. 

Inflation

Den tredje huvudfaktorn som analyseras av makroekonomer är inflation, närmare bestämt prisstegringen av den allmänna prisnivån. En prisökning innebär en värdeminskning av pengar eftersom man då kan köpa färre varor och tjänster för samma mängd pengar. 

En omvänd situation, då priserna istället sjunker, kallas deflation. Ihållande deflation kan få förödande konsekvenser för ett lands ekonomi. 

Ett annat relaterat fenomen som kan uppstå, är det som kallas stagflation. Detta är dock mer sällsynt, men kan orsaka allvarliga konsekvenser för ett samhälles ekonomi.

I Sverige mäts inflation i Konsumentprisindex (KPI) och Konsumentprisindex med fast ränta (KPIF) där effekten av ändrade bostadsräntor räknas bort. 

Det makroekonomiska målet är låg och stabil inflation. 

Vem tar makroekonomiska beslut?

De viktigaste makroekonomiska besluten i Sverige fattas av centralbanken, eller Riksbanken. Riksbankens huvudsakliga funktion är att implementera åtgärder för att gynna den ekonomiska tillväxten och minimera diverse risker, exempelvis för inflation. Dessa åtgärder fattas baserade på analyser utförda av Riksbankens nationalekonomer, vilka innefattar både nationella och globala makroekonomiska studier. 

Ett exempel på en makroekonomsik åtgärd är att reglera reporäntan, även kallad styrräntan. Genom höja eller sänka reporäntan kan Riksbanken försöka motverka fluktuationer i konjunkturen och därmed navigera räntan mot inflationsmålet.

En justering av räntan får dock inte omedelbar effekt på ekonomin utan ofta tar det något år innan den slår igenom fullt ut. Riksbankens beslut baseras därför sällan på dagens inflation utan snarare på förväntningar och beräkningar gällande framtida inflation.

Vad gör en makroekonom?

Majoriteten av arbetet som utförs av en makroekonom går ut på undersöka och identifiera samband mellan olika faktorer som påverkar den samhällsekonomiska utvecklingen. Detta görs genom att tillämpa olika instrument och modeller som möjliggör en omfattande makroekonomisk analys. 

Makroekonomer, eller nationalekonomer, är ofta anställda av banker, myndigheter, departement och utredningsinstitut, till exempel Finansdepartementet eller Konjunkturinstitutet.

Exempel på frågor som en makroekonom besvarar genom analys:

• Vad skapar och/eller stimulerar ekonomisk tillväxt?
• Vad orsakar inflation?
• Vad orsakar arbetslöshet?
• Hur påverkas BNP och tillväxt av ekonomisk politik?

Var kan man studera makroekonomi?

Många svenska universitetsutbildningar har makroekonomi, som i sin tur ingår i nationalekonomi, inkluderat i sin kursplan. Civilekonomprogrammet, ekonomprogrammet och samhällsvetarprogrammet är exempel på utbildningar där nationalekonomi ingår. 

Nationalekonomi finns också tillgängligt som fristående kandidatprogram på 180 högskolepoäng med olika inriktningar, till exempel statistik eller statsvetenskap. Dessutom kan nationalekonomi läsas som fristående kurs om 7,5 högskolepoäng. Många universitet har även kurser om 7,5 högskolepoäng som enkom fokuserar på makroekonomi. 

Naturligtvis kan man också studera nationalekonomi på högre nivå genom ett masterprogram, MBA eller genom att doktorera i ämnet. 

Hos antagning.se kan man söka efter utbildningar inom nationalekonomi i Sverige.