Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar.
Hyperinflation är synonymt med allvarlig ekonomisk kris och har historiskt sett försatt länder i total kollaps. Skenande prisnivåer och urholkning av valutavärdet har förödande konsekvenser för såväl samhälle som ekonomi och är således något man vill undvika till varje pris.
I den här artikeln kommer vi att göra en djupdykning i fenomenet hyperinflation och besvara följande frågor:
- Vad är hyperinflation?
- Vad är rimlig inflation?
- Hur uppstår hyperinflation?
- Vad händer vid hyperinflation?
- Hur skiljer sig hyperinflation från vanlig inflation?
- Var är det mest troligt att hyperinflation uppstår?
- Hur stoppar man hyperinflation?
Slutligen kommer vi att fördjupa oss i historiska exempel på hyperinflation och försöka förstå de bakomliggande orsakerna till hur dessa situationer uppstod. Hyperinflation är en del av makroekonomi och ämnet studeras i flera utbildningar inom nationalekonomi.
Innehåll
Vad är hyperinflation?
När man talar om hyperinflation syftar man på en extremt hög och ihållande inflation där valutan förlorar sitt värde. Det finns egentligen ingen vedertagen definition av när inflation övergår i hyperinflation, men begreppet brukar användas när inflationen överstiger 50% per månad.
Krig och misär har många gånger varit startskottet för hyperinflation. En utbredd misstro mot den sittande regeringen är snarare regel än undantag, en uppfattning som också går hand i hand med förlorat förtroende för institutioner och bankväsende.
Vad är rimlig inflation?
En viss inflation är ett tecken på en hälsosam ekonomisk utveckling och bidrar till prisstabilitet vilket i sin tur skapar förutsättningar för hållbar och långsiktig tillväxt.
Sveriges Riksbank har satt ett inflationsmål på 2% per år, vilket innebär att priser på varor och tjänster förväntas stiga med 2% om året.
För att förstå begreppet hyperinflation bör man först och främst vara införstådd med vad inflation är. Se vår artikel om inflation, och för vidare fördjupning kan du läsa om stagflation!
Hur uppstår hyperinflation?
Historiskt sett har den vanligaste anledningen till hyperinflation varit att centralbanken har tryckt upp för stora summor pengar. En naturlig konsekvens i ett samhälle med för mycket pengar i omlopp är att priset på varor och tjänster stiger, vilket i sin tur resulterar i att valutans värde urholkas.
Anledningen till att centralbanken väljer att trycka nya pengar är i sin tur ofta kopplat till den förtroendekollaps vi tidigare nämnt. Denna misstro leder till finansiell oro som exempelvis kan medföra att en nation inte kan förlita sig på lån för att finansiera sina åtaganden. Staten kan då välja att öka penningmängden genom att trycka mer pengar för att kunna finansiera diverse utgifter.
Det faktum att centralbanken trycker för stora mängder pengar utgör dock inte ensam orsak till varför ett land drabbas av hyperinflation utan flera faktorer samverkar och bidrar till situationen.
Nedan har vi listat en rad scenarion som kan föranleda hyperinflation:
Kraftigt ökad efterfrågan
När efterfrågan på varor och tjänster överstiger utbudet kan företagen få problem med att hinna producera det som efterfrågas. Företagen kan ta tillfället i akt att höja priserna, och kan ibland också bli tvungna att göra det till följd av stegrande produktionskostnader.
Bakomliggande orsaker till ökad efterfrågan kan exempelvis vara att snittlönerna har ökat eller att marknadspriset på en samhällsviktig tillgång, till exempel drivmedel, har stigit.
Spekulationer och förväntningar
Utvecklingen på världens börser drivs till stor del av spekulationer och förväntningar, det vill säga vad som förutspås ska hända i framtiden. Om media och experter talar om att en inflation är på väg kan detta leda till en finansiell oro som i sin tur resulterar i att anställda kräver högre löner som kompensation för den stundande prisökningen. Företagen som betalar dessa löner kan då i sin tur behöva höja priserna för att kompensera för de stigande lönekostnaderna.
Inflationen kan alltså trissas upp enbart på grund av spekulationer och förväntningar.
Vad händer vid hyperinflation?
Hyperinflation är synonymt med en allvarlig ekonomisk kris. Vad som sker i ett land som är drabbat av hyperinflation är att kapitalmarknaderna slutar fungera och utländska företag och investerare avsäger sig sina förehavanden och drar sig ur landet, vilket förvärrar situationen ytterligare.
När snittlönerna inte följer samhällets skenande prisökning så försämras levnadsstandarden avsevärt för landets invånare. För att sätta saker i perspektiv kan vi föreställa oss matkostnader som ökar med över 50% för varje månad. Hyperinflation resulterar således i att befolkningen saknar medel för att täcka sina grundläggande behov och levnadskostnader.
Invånarna kan börja lagra diverse konsumtionsvaror, bland annat mat, för att skydda sig mot prisökningen vilket i sin tur kan leda till brist på diverse förnödenheter.
När pengavärdet urholkas och valutan blir värdelös finns en överhängande risk för att företag och hushåll går i konkurs. När landets valuta förlorar sitt värde slutar folket successivt att använda den och övergår istället till utländska valutor, alternativt börjar bedriva byteshandel. Även nya typer av valutor kan skapas.
Vissa menar att kryptovalutor som till exempel Bitcoin är lösningar som kan skydda länder som är drabbade av en missskött ekonomi och förtroendekris för landets regering.
Hyperinflation är allt som oftast synonymt med förlorat förtroende för såväl regering som finansiella institutioner. När folk då väljer att inte placera sina pengar i exempelvis banker så blir konsekvensen att dessa helt enkelt går i konkurs.
När företag och hushåll har en begränsad ekonomisk förmåga sjunker också skatteintäkterna vilket kan resultera i att regeringen inte kan tillhandahålla grundläggande tjänster för ett fungerande samhälle. Med andra ord skulle man kunna säga att hyperinflation leder till en allmän samhällskollaps.
Hur skiljer sig hyperinflation från vanlig inflation?
Inflation förekommer i alla marknadsekonomier och är i de allra flesta fall önskvärd. För en fungerande ekonomi bör dock inflationen ligga på en lagom nivå, därav Riksbankens inflationsmål på 2%. Inflation på en lagom nivå är alltså inget negativt, utan snarare nödvändigt för en sund ekonomisk utveckling.
Hyperinflation däremot är alltid synonymt med en ekonomisk kris där extremt hög och ihållande inflation gör att valutan blir värdelös. Om man jämför en sund inflation, som idealt ska ligga på 2% per år, med hyperinflation då inflationen överstiger 50% per månad, så blir skillnaden mellan sund inflation och hyperinflation tydlig.
Var är det mest troligt att hyperinflation uppstår?
Hyperinflation kan uppstå i princip varsomhelst, men fenomenet är mer sannolikt att inträffa i länder med följande kombination av förutsättningar:
- Avsaknad av reservvaluta
- Stor utlandsskuld
- Stora underskott i finanser
- Historia av hög inflation
- Negativa realräntor
Avsaknad av reservvaluta
När en nation saknar reservvaluta innebär det också att det saknas en global preferens för att hålla dess valuta, skulder eller finansiella tillgångar som ett sätt att inneha rikedomar.
Stor utlandsskuld
En stor utlandsskuld innebär att landet ifråga blir sårbart för eventuella ökningar av skuldkostnaderna, exempelvis genom räntehöjningar eller stigande valutavärde.
Stora underskott i finanser
Vid underskott i budget eller betalningsbalans blir regeringen tvungen att antingen låna eller trycka mer pengar för att finansiera underskottet.
Historia av hög inflation
Ett land som har en historia av hög inflation har ofta haft negativ avkastning i valutan över tid, vilket gör att förtroendet för valutans värde generellt är lågt. Avsaknaden av förtroende gör att landet i frågan och dess valuta blir mindre attraktivt för investeringar.
Negativa realräntor
Negativa realräntor, det vill säga räntor som är lägre än inflationen, innebär att långivarna inte får en rimlig ersättning för utlånat kapital. Om centralbankerna saknar valutareserver kan de inte heller köpa sina pengar på den öppna marknaden för att fylla på dessa.
Nästa alternativ blir således att erbjuda en ränta som kompenserar för såväl valutans värdeminskning som inflationen.
Hur stoppar man hyperinflation?
En pågående hyperinflation är svår att få bukt på och drastiska åtgärder behöver vidtas för att åstadkomma en förändring och bromsa upp inflationen.
Nedan följer fyra åtgärder som kan vidtas för att stoppa en pågående hyperinflation.
Minskade utgifter
Ett land drabbat av hyperinflation bör dra ner på skattefinansierade utgifter och strypa alla kostnader som inte är direkt nödvändiga.
Byte av valuta
När en valuta har urholkas så pass att ett lands invånare har börjat handla med alternativa valutor kan det bli aktuellt att helt enkelt introducera en ny valuta för att det officiella betalningsmedlet ska återfå ett värde.
Produktionsstopp för oorganiska pengar
Varje betalmedel måste stödjas av nationell produktion för att anses som stabil. Därför bör tryckandet av oorganiska pengar upphöra.
Återaktivera sektorer
Eftersom hyperinflation uppstår när omloppet av pengar växer snabbare än den verkliga produktionen av varor och tjänster så är det av största vikt att på olika sätt stödja företag för att få igång produktionen och försöka balansera upp utbudet mot efterfrågan.
Historiska exempel på hyperinflation
Hyperinflation har inträffat vid flera tillfällen i historien. Nedan följer de värsta exemplen i modern tid.
Tyskland 1923
Daglig inflationstakt: 21%
1914 togs beslutet att valutan inte längre skulle backas med guld. Den tyska riksmarkens värde skulle alltså inte längre garanteras med ädel metall. Tyskland, eller Weimarrepubliken, valde dessutom att börja finansiera sina krigsaktioner under första världskriget genom belåning istället för användning av skattepengar.
Tyskland drog på sig stora krigsskadestånd efter första världskriget och vid krigsslutet 1918 hade Tyskland således enorma skulder till segermakterna tillsammans med reparationskostnader för att återställa landet.
Enligt Versaillesfördraget, som undertecknades 1919, skulle skadestånden betalas i form av guld eller i landets valuta. För att återbetala skulderna började man då trycka stora mängder sedlar för att kunna köpa guld eller utländska valutor.
Den enorma produktionen av nya sedlar ledde naturligtvis till en urholkning av penningvärdet, men krisen nådde sin kulmen när Tyskland släpade efter med sina betalningar 1923, vilket resulterade i att franska och belgiska trupper ockuperade Ruhrdalen för att kräva betalning i form av fysiska tillgångar.
Ockuperingen av Ruhrområdet, som utgjorde Tysklands industriella kärna, ledde till strejker och nedsatt produktion som förvärrade Tysklands ekonomiska situation och försatte landet i ett tillstånd av hyperinflation i över ett och ett halvt år.
De huvudsakliga faktorerna till återställandet av Tysklands ekonomi var att en nya valuta trädde i kraft: Rentenmark, uppbackad av jordbruksmark. Detta resulterade i att prisnivån så småningom stabiliserades och Tysklands fordringsägare gick senare med på att omstrukturera återbetalningsplanen för krigsskulderna.
Grekland 1944
Daglig inflationstakt: 18%
Greklands ekonomi blev hårt drabbad under andra världskriget och invasionen av axelmakterna (Tyskland, Italien och Japan samt de länder som var allierade med Tyskland) ledde till stor förödelse i det grekiska samhället.
Ekonomin kördes i botten under våren 1940 då ockupanter lade beslag på råvaror, mat och boskap. Den minskade jordbruksproduktionen ledde till att mat blev en bristvara i många storstäder och hungersnöd utbröt. I kombination med sjunkande skattepengar eskalerade situationen och bidrog till stigande inflation.
Kulmen av hyperinflationen registrerades när den grekiska exilregeringen återtog kontrollen över Aten i oktober 1944, då prisnivån ökade med 13 800%. Regeringen införde därefter ett stabiliseringsprogram som bestod av finanspolitiska reformer, lån samt introduktion av en ny valuta, men det var inte förrän Storbritannien erbjöd hjälp i form av en stabiliseringsplan som man började se verklig effekt.
Även då hyperinflationen inte nådde liknande nivåer som i efterkrigstidens Ungern eller Tyskland, så pågick dessa stabiliseringsåtgärder under en mycket längre tid innan den grekiska ekonomin återhämtade sig.
Ungern 1946
Daglig inflationstakt: 207%
Den högsta hyperinflationen som uppmätts i modern tid uppstod i Ungern 1946 då priserna skenade så pass att de dubblades var femtonde timme.
Ungern blev hårt drabbat under första världskriget och 40% av landets tillgångar förstördes. 80% av huvudstaden Budapest var jämnad med marken och landets infrastruktur var sönderbombad. Regeringen var således tvungen att lägga enorma resurser på att återställa landet. Valutan Pengő introducerades i kölvattnet av första världskriget i försök att stabilisera landets ekonomi och stigande inflation.
Ungerns jordbrukssektor drabbades hårt av den ekonomiska depressionen efter kriget och den växande statsskulden tvingade centralbanken att sänka valutans penningvärde för att täcka dessa kostnader genom att tänja på finans- och penningpolitiken.
Ungern återfick också territorier som gick förlorade under första världskriget, men då dessa områden var ekonomiskt underutvecklade orsakade de så småningom en stor påfrestning på den redan ansträngda ekonomin.
När andra världskriget sedan slog till med full kraft var Ungern i en mycket ofördelaktig ekonomisk position och centralbanken, som i princip styrdes av regeringen, började trycka okontrollerbara mängder pengar för att täcka regeringens utgifter.
Vid andra världskrigets slut hade regeringen tagit full kontroll över centralbanken och fortsatte att trycka stora mängder pengar utan uppbackande tillgångar. Under samma tidsperiod började den sovjetiska armén ge ut sin egen militärvaluta, vilket ledde till att pengons värde urholkades ytterligare.
Ungerns hyperinflation nådde sin kulmen efter andra världskrigets slut. För att bromsa inflationen och återställa landets ekonomi införde den ungerska regeringen ett radikalt stabiliseringsprogram i augusti 1946. Detta initiativ inkluderade drastiska skattereformer, återställande av guldtillgångar som tagits utomlands samt införande av en ny valuta. När den nya valutan, forinten, trädde i kraft var den värd 400 ocktiljoner (tusen biljoner biljoner) av den gamla valutan.
Zimbabwe 2008
Daglig inflationstakt: 98%
I början av 1990-talet införde Zimbabwes president Robert Mugabe ett kontroversiellt reformprogram som innebar att att jordbruksmark omfördelades från etniska europeiska bönder till etniska zimbabwier.
Detta initiativ resulterade i allvarliga negativa konsekvenser för landets livsmedelsproduktion då många erfarna jordbrukare fråntogs sitt arbete. Utbudet på livsmedel sjönk medan efterfrågan steg, vilket resulterade i prisökningar.
Situationen i Zimbabwe förvärrades efter ett kostsamt engagemang i Kongokriget 1998, vilket också ledde till såväl amerikanska som europeiska sanktioner mot Robert Mugabes regering 2002.
2006 tryckes en stor mängd nya sedlar för att betala av lån till Internationella valutafonden och senare samma år tryckes återigen mer pengar, denna gång för att finansiera löner för militär, polismän och andra tjänstemän.
Prisökningarna fortsatte att visa en stadigt uppåtgående trend och i slutet av 2008 låg inflationen på 79 600 000 000% per månad.
Detta resulterade i en samhällskollaps där invånarna led brist på såväl mat och vatten som elektricitet. Många tog sig till grannländer som Sydafrika och Botswana för att införskaffa förnödenheter och den amerikanska dollarn och sydamerikanska rand blev inofficiella valutor.
2009 valde Zimbabwes centralbank att överge den inhemska valutan och istället erkänna amerikanska dollar och sydafrikanska rand som officiella valutor vilket bland annat förenklade den internationella handeln.
Forna Jugoslavien 1994
Daglig inflationstakt: 65%
Jugoslavien bildades efter andra världskriget och bestod av Serbien, Montenegro, Slovenien, Kroatien och Bosnien-Hercegovina.
Under 80-talet uppstod ekonomiska och politiska kriser som resulterade i inbördeskrig varpå landets splittrades och återgick till sina ursprungliga republiker. 1992 var det enbart Serbien och Montenegro som fortfarande ingick i en gemensam nation.
Inbördeskriget tog hårt på landet och för att fylla på kassorna började regeringen att trycka nya sedlar. Stora summor pengar i omlopp i kombination med skenande offentliga utgifter, korruption, ineffektivitet och FN-sanktioner 1992 och 1993, gjorde snabbt att problemet eskalerade. Enligt CATO-institutet spenderades över 80% av landets tillgångar på polis- och militärresurser.
Regeringen fick stora problem med att upprätthålla den sociala strukturen i samhället och ineffektiva priskontroller förvärrade situationen. Många invånare införskaffade förnödenheter i grannlandet Ungern och jordbrukare stoppade sin produktion i protest mot priskontrollerna, vilket orsakade en kraftig obalans mellan utbud och efterfrågan.
Svartmarknaden med tyska mark och amerikanska dollar tog fart och bidrog till fortsatt urholkning av den inhemska valutan, dinar. Statliga myndigheter var praktiskt taget oförmögna att verka och invånarna undvek att betala räkningar i tid eftersom dessa konstant fortsatte att minska i värde.
För att komma till rätta med den ekonomiska krisen så omstrukturerade Jugoslavien tillslut sin penningpolitik och introducerade en ny valuta, uppbackad av guld och hårdvalutareserver.
Jugoslaviens ledare, Slobodan Milošević, åtalades 1999 av FN:s krigsförbrytartribunal i Haag för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten varav en del av åtalspunkterna avsåg det som skedde under inbördeskriget, det inbördeskrig som föranledde hyperinflationen.
Milošević anklagades för att mellan 1992-95 ha försökt att utplåna Bosniens muslimska och kroatiska befolkningar genom massakrer, tortyr, tvångsdeporteringar och tillfångataganden.
Venezuela 2016
Daglig inflationstakt ej fastställd
Ett senare exempel på hyperinflation är situationen i Venezuela. De ekonomiska problemen i Venezuela eskalerade 2013 på grund av regeringens slösande och felprioriterade utgifter i kombination med att det togs beslut om att trycka mer pengar. Ökad penningmängd i omlopp ledde till en brant prisökning, medan tillgången på mat, elektricitet och läkemedel dalade.
Men faktum är att missnöjet mot den venezuelanska regeringen tog sin början tidigare än så. Redan runt millenniumskiftet infördes priskontroller på utvalda varor, vilket innebar att många företag la ner sin produktion eftersom de inte längre gick med vinst. En del varor kom således att bli bristvaror.
Venezuela lider fortfarande av stora ekonomiska problem, vilket knappast blivit bättre av USA:s sanktioner mot landets oljeindustri. Då Venezuelas oljesektor utgör en övervägande majoritet av regeringens intäkter har dessa sanktioner slagit hårt på ekonomin. Åratal av icke-existerande investeringar och förbättringar av landets infrastruktur försvårar dessutom såväl nationell som internationell handel.
I slutet av 2018 hade Venezuela en årlig inflation på 80 000%. I en ENCOVI-rapport från 2021 framgår det att 94,5% av Venezuelas befolkning lever i fattigdom (baserat på inkomst), varav 76.6% lever under extrem fattigdom. Samma år hade nästan 20% av befolkningen, det vill säga 5,4 miljoner människor, flytt landet enligt UNHCR.
Venezuela lider av stora socioekonomiska problem och 2018 hade landet den tredje högsta mordsiffran i världen då antalet mord uppgick i 81.4 per 100 000 invånare, enligt en FN-rapport från 2019.
År 2021 hade Venezuela en årlig inflation på 686,4% vilket är en förbättring från föregående år då inflationen låg på 2959,8%.
För att skydda sig mot inflation väljer många att investera i silver eller guld!